Ett litet stycke logopedutbildningshistoria
Den 6 oktober 2014 träffade jag Margareta Jennische i fikarummet i C2-korridoren på BMC för att höra hur det gick till när logopedprogrammet på Uppsala Universitet startades upp. Hon har nämligen varit starkt bidragande till programmets uppläggning. Det blir ett långt och synnerligen trevligt samtal om detta och mycket mer. För er som inte har fått chansen att träffa Margareta kommer här en liten presentation:
Margareta Jennische
Margareta Jennische, född 1945 i Västergötland är docent i logopedi vid Uppsala Universitet. Hon var under många år verksam inom länslogopedin vid Akademiska Sjukhuset.
År 2014 tog hon emot svenska logopedpriset som delas ut vart tredje år.
Marianne Christensen, verksamhetschef för länslogopedin beskriver Margareta som en föregångare inom språkutveckling hos barn. Hon har särskilt intresserat sig för underburna (för tidigt födda) barns språk, men har också en stor förkärlek till alternativ kompletterande kommunikation (AKK). Inom området AKK har Margareta bidragit inom vetenskap, metodutveckling och kunskapsspridning. Margareta Jennische har exempelvis bidragit till spridningen av kommunikation med Bliss, ett system där ord och begrepp representeras av grafiska symboler. Bliss-språket skapades på 1940-talet av kemiingenjören Karl Blitz (1897-1985) vars mål var att befrämja världsfreden med hjälp av ett internationellt språk. Språket fick en internationell spridning som ett första grafiskt AKK på 1970-talet, när en kanadensisk arbetsgrupp letade efter kommunikationsmetoder för rörelsehindrade barn.
Exempel på Bliss symboler Karl Blitz/Charles Bliss
Bliss används framförallt av barn som saknar talförmåga, ofta i kombination med olika rörelsehinder. Margareta Jennische är en efterfrågad föreläsare i ämnet Bliss både nationellt och internationellt
Logopedin som vetenskap är förhållandevis ung i Sverige och yrket är fortfarande relativt okänt. Den första logopedutbildningen startade 1964 vid Karolinska Institutet i Stockholm. På 90-talet rådde det stor brist på logopeder i Sverige. Det var få sökande till tjänsterna och de blev inte tillsatta. Detta fick konsekvensen att tjänster drogs in eller omvandlades till andra typer av tjänster. Nedan följer några viktiga milstolpar som ledde fram till att Uppsala Universitet fick starta upp en logopedutbildning:
Birgitta Johnsen (BJ), pionjär inom logopedi har varit en drivande kraft för att initiera och planera inrättandet av logopedutbildningen på Uppsala Universitet.
1997 kontaktar BJ utbildningsdepartementet som var mycket positivt till idén om att starta en ny logpedutbildning. Detta med anledning av rådande logopedbrist.
Kort info om Birgitta Johnsen(BJ):
1975-1997 var BJ cheflogoped på Uppsala Akademiska Sjukhuset(UAS). Därefter var hon chef för logopedverksamheten i Gävleborg. BJ utsågs till hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Uppsala universitet i oktober 2014 då hon genom sitt pionjärarbete bidragit till att logopedin utvecklats som akademisk ämnesdisciplin i Sverige. I sin kliniska verksamhet och i sin roll som cheflogoped arbetade hon för ett nära samarbete mellan universitet och landsting.
Birgitta Johnsen vid Hederspromoveringen
den 30 januari 2015 i universitetsaulan i
Uppsala
1998 kontaktas Gävleborgs högskola i ärendet. Utöver behovet av en ny logopedutbildning diskuterar även BJ ett tänkt samarbete med UAS och regionens landsting. BJ inser tidigt att samarbete mellan landstingen är nödvändigt. Men Gävleborgs Högskola är minst sagt ointresserade.
BJ kontaktar istället Astrid Frylmark, cheflogoped på UAS(1998-2002.) Astrid är väldigt positiv och vill gärna vara med att driva projektet tillsammans med BJ.
Frågan diskuteras på det nationella cheflogopedmötet (ett årligt möte där alla cheflogopeder deltar).
Astrid Frylmark
Våren 1999 får Birgitta Johnsen (BJ) och Astrid Frylmark(AF), i uppdrag av det nationella cheflogopedmötet att skriva till utbildningsdepartementet och påtala behovet av utökad logopedutbildning.
Utbildningsdepartementets svar var att varje universitet bestämmer själva vilka utbildningar de vill bedriva.
BJ åker tåg mellan Gävle och Hudiksvall och träffar av en händelse på Gudmar Lundqvist (GL) som tidigare varit sjukhuschef på Akademiska sjukhuset i Uppsala. GL tycker att det är en utmärkt idé att starta upp en ny logopedutbildning. Han är positiv och tror att det ska gå att genomföra. GL tar upp frågan i samverkansnämnden för Uppsala-Örebro sjukvårdsregion för att få med sig regionens alla landsting. Birgitta lobbar på logopednivå och Gudmar tar med det på chefsnivå. Landstingscheferna måste vara med på noterna för att cheflogopedernas beslut ska infrias. Detta tågmöte är avgörande för att projektet senare ska kunna genomföras ! Med tiden blir landstingen positiva till idén.
Gudmar Lundqvist
November 2000 Birgitta Johnsen, Astrid Frylmark och företrädare för logopedverksamheten i Gävleborg, Västmanland, Dalarna, Södermanland, Uppsala Akademiska sjukhuset och medicinska fakulteten (Lennart Persson) sänder en skrivelse till Uppsala universitet om betydelsen av att starta en utbildning i samarbete mellan landstingen och universitetet.
December 2000 får grundutbildningskommittén (medicinska fakulteten har en kommitté bestående av chefer för alla medicinska grundutbildningar på UU) i uppdrag att bereda ärendet och till fakultetsnämnden inkomma med förslag på åtgärd. De startar en arbetsgrupp som ska börja planera. Enligt förslag från planeringsgruppen kommer det föreslagna logopedprogrammet att genomföras i samverkan mellan tre fakulteter: den medicinska, den språkvetenskapliga och den samhällsvetenskapliga. Totalt kommer fem institutioner att vara involverade i programmet: institutionen för neurovetenskap, institutionen för kvinnors och barns hälsa, institutionen för kirurgiska vetenskaper, institutionen för psykologi och institutionen för lingvistik. Bakgrunden till ansökan är främst landstingens stora efterfrågan på logopeder.
Planeringsgruppen för logopedprogrammet består av:
I Uppsala startas utbildningen i samverkan med landstingen. Representanter för logopedin i regionen är med i planeringen hela tiden vilket särskiljer Uppsala universitet från de andra utbildningarna. Där har det har varit universiteten som varit drivande och därefter har man gått ut och sökt logopeder(lärare),praktikplatser och handledare. De andra utbildningarna har därför haft svårt att hitta praktikplatser.
Arbetsgruppen planerar, planerar och planerar….
I oktober 2003 översänds den framtagna utbildningsplanen till högskoleverket för godkännande och för att få examinationsrätt.
December 2003: avslag !!!
Bedömargruppen anser att Uppsala universitet har goda förutsättningar att ge en god logopedutbildning, men att det underlag och den information som gruppen hitintills haft att tillgå inte är tillräcklig utan måste kompletteras och granskas ytterligare. Bedömargruppen anser sig därför i nuläget inte kunna rekommendera att Högskoleverket tillstyrker Uppsala universitets ansökan.
Det pågår diskussioner om programmet ska tillhöra institutionen för neurovetenskap eller institutionen för kirurgiska vetenskaper(Öron-näsa-hals). Kirurgiska hade inte varit med aktivt i planeringen. Håkan Aldskogius från neurovetenskap hade däremot varit drivande och hållit samman planeringsarbetet. Institutionen för neurovetenskap får ansvaret för huvudämnet logopedi och därmed också det huvudsakliga administrativa ansvaret för programmet. Vid institutionen för neurovetenskap kommer således också de nyanställda logopederna att få sin hemvist.
Ett universitetslektorat skapas med uppbyggnadsansvar, utbildningsansvar, forskningsansvar och klinisk tjänstgöring.
April 2004 förnyad ansökan om examinationsrätt. Margareta Jennische jobbade då som cheflogoped på Atrid Lindgrens barnsjukhus. Hon ville inte säga upp sig men fick tjänstledigt för att omarbeta utbildningsplanen inför den nya ansökan om examinationsrätt för logopedprogrammet på Uppsala universitet.
Uppsala universitet får examinationsrätt av högskoleverket, och kan därmed starta programmet!
1 september 2004 Utbildningens start
Vi flyttar in i våra lokaler ingång 15 UAS
Margareta Jennische utanför Första dagen på utbildningens kontor
ingång 15 UAS Från vänster. Monica Bergel, Malin Appelqvist
och Margareta Jennische
1.
Utbildningsplanen ska baseras på verksamhetsområden. Programmet ska bygga på en klar progression varför den studerande skall följa kurserna i tur och ordning.
2.
Långa praktikperioder, 2 dagar i veckan så att man kan följa patienternas utveckling.
3.
Barnobservationer. Uppsala Universitet är ensamt om denna möjlighet att se helheten, hur motoriken och språket utvecklas hos barn med typisk utveckling. Studenterna filmar/träffar samma barn 1 gång per termin och kan på så sätt följa dess utveckling från 0,5-4 års ålder. Filmerna studeras på ett gemensamt seminarium där hela klassen deltar i slutet på varje termin.
4.
Kommunikationskarnevalen i Göteborg blir ett återkommande inslag som studenter bjuds på under termin 5 i samband med att de läser kursen logopedi vid medfödda sjukdomar och skador i nervsystemet (Barnlogopedi III). Studenterna får där uppleva intressanta föredrag, möta verkligheten och träffa framtida kollegor.
5.
Egen röstträning: Studenterna får enskilt träffa en logoped 5 ggr för egen röstträning, Sen läser man även teoretiska kurser kopplat till röst: foniatri 1 och 2 samt en röstkurs som kan kopplas till fonetiken, röstanalys. Dessutom får man prova på att göra akustiska mätningar. Utöver detta har studenterna 10 veckors praktik inom röst (termin 5). Detta är bara ett av många exempel där de teoretiska kunskaperna byggs upp i en specifik ordning för att sedan kompletteras med praktiska moment som tillsammans förstärker förståelsen och kunskapen.
6.
Neurovetenskap ska vara ett centralt genomgående tema i utbildningen. Hjärnan har stor betydelse för språket! Logopedprogrammet på Uppsala universitet ska ha en neurovetenskaplig profil.
Uppsala ska utöver neurovetenskapen även ha en flerspråkighetsprofil. Detta med anledning av den förändrade patientfloran (ökad andel patienter som är flerspråkiga). Flerspråkighet ska vara ett viktigt inslag i så många olika kurser som möjligt. Under termin 7 läser studenterna en separat kurs i flerspråkighet som tagits fram av Ute Bohnacker på lingvistiken.
Det pågår i nuet ett högaktuellt forskningsprojekt kring flerspråkighet som startades upp av Professor Ute Bohnacker på lingvistiken, Margareta Jennische och Eva Kristina Salameh logoped från Malmö. Syftet är att hitta kritiska drag för att ta reda på om flerspråkiga barns svårigheter beror på språkstörning eller brist på språklig input av det svenska språket. Detta samarbetsprojekt mellan lingvistiken och logopedin kring flerspråkighet drivs av Ute Bohnacker. Först fick de avslag på forskningsansökan! Men efter vissa justeringar från Bohnacker så erkändes projektet och de fick 9 miljoner från Vetenskapsrådet för att driva forskning kring flerspråkighet med fokus på arabiska och turkiska. Projektet startade 2014.
2005 De första studenterna tas in.
Avslutningsvis vill Margareta Jennische peka på lingvistikens betydelse för oss logopedstudenter. Lingvistiken får inte glömmas bort! De som var med under logopedstudentdagarna 2014 kanske minns att Margareta talade om att logopedin vilar på 3 ben (lingvistik, medicin och psykologi).
Det bör vara lingvistiken som är vårt starka ben för att vi som logopeder ska kunna hävda oss. Vi kan inte tillräckligt om psykologi, men psykologerna kan jättemycket om språkutveckling och kommunikation! Även om vi satsar på att studera medicinska ämnen, så kommer vi aldrig att kunna mer än läkarna. Lingvistiken bör vara vår styrka i mötet med andra professioner!
Camilla Sender, LK14
Camilla.sender@gmail.com
|
|